Slö är jag det är i alla fall vad Lillebo säger.

Sanningen är den att jag är precis tvärs emot, gör många saker jag.

Taxi Pytte, Medeltidsmarknad, Clematis, jobb, middagar och massor av promenader. Datorn har fått underordnad betydelse i mitt liv just nu. Det är härligt.

Sista dagen på högsäsong idag, imorgon stänger vi vid 17 igen, skönt skall det bli. Våra ulltottar har förvandlats till sjöhästar, hagen är smått översvämmad. De lämnas tillbaka nu i veckan. Snart är sommaren slut, alla lämnar ön.

Idag skulle det regna...riktigt dåligt väder skulle det vara....fast det är lika varmt ute som igår och strålande sol från knallblå himmel. I morse öste dock regnet ner och det åskade och blixtrade som bara den. Då låg Pytte nerbäddad i sängen, i källaren och sov sött. Pytte är nämligen ledig idag...har bara varit på jobbet i tre timmar och druckit kaffe och ätit lunch.

Nu skall det sys kläder på löpande band är tanken, skall bara slita mig från datorn först. 

Sveie har tappat en sko igen, Sveie är halt igen, Sveie går inte att rida...igen.

Han var ju tvungen att hingsta lite när han fick nya vallackar som haggrannar. Han röjde runt rejält och Gata efter. Så nu är det hovslagare och hela paketet igen.

Ikväll: sägenvandring på museet...be there or be... 

En vanlig dag på museet. Slog rekord igen! Inte bara i besökare utan också i konstiga frågor.  Efter en guidad tur på skolmuseet, där jag berättar om både det ena och det andra, bland annat om mannen som grundade museet.

Efter guidturen när jag var på väg tillbaka till andra museet, gick jag och pratade med en av besökarna, han frågade mig om jag kände till den där Erlander. Pytte tänker så det knakar, vilken Erlander, menar han Tage??

Besökaren upplyser mig om att det fanns en man i Bunge innan som cyklade runt och samlade ihop gamla saker och så, och frågade om jag kände till denna man. Jag förstog då att han faktiskt menade Theodor Erlandsson, som jag ungefär 10 minuter innan hade berättat om. 

Ibland undrar man vart turisternas hjärnor har tagit vägen. 

Visste du att världens högsta solros någonsin blev 7,38 meter?

Idag plankade tre turister in på museet, efter stängningstid, inom loppet av en halvtimme.  Den ena skämdes som en hund när vi kom på henne, de andra två blev mest sura för att vi körde ut dem.

Igår fick jag sommarens första riktiga utskällning, av en dansk herre som skrek  så att det visslade om öronen. 15 minuters skrik fick jag utstå innan jag lämnade över till M som fick ta det sista. 

Imorgon har jag och M semester, vi skall tälta med vännerna, tre långa härliga dagar utan att behöva vara trevlig mot turister och skratta åt deras dåliga skämt. Vår chef meddelade också idag att vi har arbetsplikt på museet även nästa sommar, vi får inte arbeta någon annanstans tydligen, tar det som en positivt krav.

Mitt jobb...Bungemuseet alltå, är som en anna värld. När man kliver in genom portarna känner man lugnet. Går man runt bland husen en tidig morgon eller sen kväll, hör man sällan annat än fågelkvitter eller möjligtvis Gregers (vår tupp) galande. Man känner doften av tjära och nybakta kanelbullar från cafeét mitt emot. De dagar man jobbar, känns det verkligen som om man befinner sig i ett annat århundrade, utan en ständig uppdatering vad som händer i världen. Detta blev extra tydligt idag, då både jag och M hade lyckats missa att Ingmar Bergman dog i morse. Han bor ändå bara några stenkast ifrån museet.

Denna insikt, att vi är rätt avskärmade på vårat jobb var rätt trevlig. Det känns bra att inte alltid vara uppdaterad i dagens IT-samhälle och att varje dag reflektera över hur bra vi har det. Varje guidetur jag har tänker jag på hur bra jag har det, jag behöver inte oroa mig över mat för dagen, eller oroa mig över att vädret skall förstöra skörden.

Dessutom verkar jag vara en av få som inte är deprimerad på grund av regnet. Men på museet har vi allti sol! 

Ingen ridning, men gos med ulltottarna.

Fin reklam för spökvisning producerades med några glas vin i kroppen. 

Bensinen kostar 11.44