Så fort jag satte min fot på denna kalkstensö började kalendern fyllas. Mitt så kallade lov fylldes snabbt med jobb, teater, hästar och många, långa telefonsamtal med världens mest omständiga kvinna.

Ikväll har vi öppet genrep på Takstains gård, lite nervöst, även om jag enbart har en statistroll och mjaular lite i kören. Kören ja....jag har mycket länge haft en djupt rotad sjungskräck, denna skräck fick jag vackert överkomma när jag började min praktik på förskolan, det går icke an att inte våga sjunga på samlingarna! Men från att sitta och sjunga Bä bä vita lamm med treåringarna till att öppna munnen i en kör, där det dessutom sjungs stämmor är ett långt steg, men nu i efterhand när jag faktiskt har vågat, känns det riktigt roligt. 

Nu skall jag (på min lediga dag) åka upp till museet och agera hejarklack åt Lilla Q och UP som skall guida diverse lokalpress på museet.