Inte då. Ingen dysterhet här, i alla fall inte nu längre.

Ibland händer ju saker i ens liv som får en att tänka till lite extra, människor i ens närhet gör en orolig och man blir temporärt deprimerad. Jag fick här om dagen uppleva oro och hjälplöshet. Ibland kan man inte nå fram, ibland kan man bara vänta och hoppas. Jag väntar och hoppas fortfarande, känner mig fortfarande orolig och hjälplös, men jag är inte längre dyster.