Saker som gör mig glad.

Det fantastiska vädret

Den söta pojken som sade "Hallå Kexet" till mig när jag gick förbi

Det faktum att jag lyckats läsa nästan alla sidor jag skall

Jag har inte snusat nikotin på en vecka

En annan rolig grej är alla Gotlänningar som hittat till Skåne. Sprang på en gammal klasskamrat från Fårösundsskolan i Lund här om dagen. Idag sprang jag på en från Gotlandsgänget också. Gotlänningarna börjar ta över!  

Vissa dagar är det skönt att bara göra precis som man känner. Igår var en sådan dag, då dansade jag vals på Värnhemstorget och hoppsade på övergångsställena. Jag kände mig som ett barn, genomlycklig och lättroad.

Idag är också en sådan dag, jag skall ha många sådana dagar,  det gör mig glad och lycklig. Har dessutom lagt mig till med att brista ut i sång lite då och då.

Hösten är fantastisk! 

Idag fick jag uppleva något mycket märkligt. Jag och min vän L åkte ut till Kirseberg för att besöka Emmaus Björkå. Jag har bara åkt buss genom Kirseberg förut och aldrig direkt reflekterat över stället. Det enda jag visste innan är att man brukade avrätta häxor där för länge sedan och att det numera finns både mentalsjukhus och fängelse där. Det låter onekligen inte som den trevligaste platsen på jorden. 

Det första jag får se när jag och L svänger in på gatan mot Kirsebergs C är något som liknar ett Irländskt värdshus, vid närmare titt är det en gammal restaurang som öppnade första gången 1900.  Vi cyklar vidare och jag kikar upp i en av gränderna, som ser exakt ut som vilken gränd som helst i Visby innerstad, komplett med kullersten, rosor och små söta hus. Strax innan vår slutdestination cyklar vi förbi kyrkan, som ser ut att kunna vara placerad var som helst i Grekland, Turkiet eller Italien.

Senare på vägen hem cyklar vi förbi en charmig liten Italiensk restaurang, ett tag kändes det verkligen som om jag var tillbaka i Italien.

Med andra ord, Kirseberg är mycket mer än vad man tror, och jag är nyfiken på mer! 

Idag är det sommar igen. Idag har jag ätit glass, cyklat med bara armar och gått barfota. Det är varmt ute!

Inte då. Ingen dysterhet här, i alla fall inte nu längre.

Ibland händer ju saker i ens liv som får en att tänka till lite extra, människor i ens närhet gör en orolig och man blir temporärt deprimerad. Jag fick här om dagen uppleva oro och hjälplöshet. Ibland kan man inte nå fram, ibland kan man bara vänta och hoppas. Jag väntar och hoppas fortfarande, känner mig fortfarande orolig och hjälplös, men jag är inte längre dyster.

Som idag. Jag vaknade i god tid, morgongympade lite, lyssnade på Volund och fixade håret. Tänkte mig en trevlig frukost och hinna komma igång ordentligt sådär som man behöver på måndagmorgonen. Tittade på klockan, den stog på kvart i nio, då fick jag helt plöstsligt en tanke i mitt huvud.

"Vänta nu, var det inte idag det var mentorsmöte?" Konsulterade kalender, och mycket riktigt. Mentorsmöte 9.15 och jag hade inte ens fått av mig pyjamasen ännu. Fick en väldig fart, slängde ner lite frukt och yoghurt i väskan och slängde mig på cykeln (efter jag hade fått kämpa med att få loss den självklart, skulle du ha bråttom är det alltid då saker krånglar). Hann nästan i tid, och hade sedan dåligt samvete hela lektionen, tills jag fick be ordentligt om ursäkt. 

Dagar som börjar så brukar oftast avslutas ännu värre. Än så länge har det flutit relativt smärtfritt, men jag väntar fortfarande på att himlen skall falla ner eller något annat lika öderstiget skall hända.

Har i alla fall strukit mig från en av mina extrakurser, insåg att det nog blev en sak för mycket att göra. Nu blir det bara pedagogiskt drama som extrakurs och historia som huvudkurs. Har även blivit mentor, vilket kommer ta upp sin beskärda del av tid. Detta kommer bli en händelserik höst och vinter, som jag ser fram emot mycket.

Ikväll: Spelkväll med nya okända människor. Läskigt och roligt! 

Idag tog jag mig äntligen ut till Bokskogen. Har hört mycket om Bokskogen, men aldrig lyckats ta mig dit. Men idag åkte jag och tre vänner ut dit med picknick. Vi hittade en mysig liten glänta vid en liten sjö och satt där och lyssnade på vinden. Sedan åkte vi till Torups slott och promenerade runt i slottsträdgården. Jättemysigt!

Nu är det tillbaka till de andra böckerna, jag har travar som måste läsas så det är bara att sätta igång! 

Pytte har blivit bjuden på bal. Det är inte varje dag Pyttar blir bjudna på bal, speciellt inte av söta pojkar Pytte tycker om. Inbjudningen kom som en mycket trevlig överaskning i Pyttes annars rätt tråkiga liv.  Så nu har Pytte hittat en fin klänning, och skall repetera Vals och Foxtrot tillsamans med kavaljeren. Spännande! Nervöst och alldeles alldeles underbart...kanske?